Historia

Pingströrelsen
Under 1900-talets början uppstod en andlig väckelse i USA, pingstväckelsen. Denna kom till Sverige omkring år 1907 och många frikyrkoförsamlingar tog till sig denna. En del hamnade i konflikt med modersamfundet och ställde sig fria – man benämnde sig som ”fria församlingar”. Pastor Lewi Pethrus och hans församling Filadelfia, Stockholms sjunde baptistförsamling, uteslöts ur Baptistsamfundet år 1913. Lewi Pethrus och Filadelfia Stockholm fick en samlande funktion bland de ”fria församlingarna” och pingströrelsen växte fram som en egen friförsamlingsrörelse med en egen identitet.
Det uppstod snabbt flera pingstförsamlingar runtom i landet. Många av församlingarna tog bibliska namn – ”Filadelfia” var vanligast. I dag används många skiftande namn, men ”Pingstförsamlingen” är vid sidan av Filadelfia det vanligaste.

Pingströrelsen har starka rötter i de äldre väckelserörelserna och betonar nödvändigheten av en personlig tro på Jesus Kristus som sin frälsare. Man praktiserar troendedop, inte spädbarnsdop. Utmärkande är också att man betonar andliga erfarenheter som ”dopet i den helige Ande”, tungotal, profetiska budskap och helande. Pingströrelsen menar att Bibeln är Guds ord och ser denna som yttersta norm för ett kristet liv. Även om Pingströrelsen inte haft någon formell samfundsorganisation har pingstförsamlingarna alltid haft gemensamma engagemang. Idag samverkar församlingarna genom en rad föreningar, stiftelser och företag där bl.a. utbildning, socialt arbete, mission och massmedia är centrala verksamheter. År 2002 bildade man samverkansorganisationen Riksföreningen Pingst - fria församlingar i samverkan. Rörelsen har bl.a. startat den kristna dagstidningen Dagen.

Pingströrelsen har minst 95 miljoner medlemmar i nästan hela världen.

[Mer historia]